Jag har haft svårt att förstå poängen med tatueringar. Varför man gör dem, hur man tänker på dem när man har dem, om man inte tröttnar på dem och så vidare. Och just för att jag inte har förstått har jag varit fascinerad av dem.
Men jag tror jag börjar få en känsla för det nu. Min kropp finns lite mer om jag sätter ett märke på den. Den blir lite mer personlig, lite mer min. Lite mindre främmande och skrämmande. Det är en tanke som jag kan förstå. Så nu roar jag mig med att fundera på vad jag skulle kunna tänka mig att sätta för märke på min kropp att ha där för alltid. Skulle det vara en bild eller skulle det vara text? Vad ligger så nära mitt hjärta och vad tror jag kommer göra det för alltid?
Så snubblade jag över en blogg med litterära tatueringar (http://www.contrariwise.org) och blev inspirerad.
Från Carol Lewis Alice i Underlandet
Från T.S Eliots dikt The Love Song of J. Alfred Prufrock
Från Antoine de Saint-Exupérys Lille Prinsen
9 kommentarer:
Fina tatueringar! Ska genast kolla upp sidan du länkar till :)
Knycker genast länken och skriver ett inlägg i min egen blogg. Tack så mycket för tipset! Väldigt fin och inspirerande sida. :-)
Ja verkligen helt fantastisk sida! Synd att den inte uppdateras så ofta, men det kanske inte är så lätt att hitta nya tatueringar att skriva om... :)
Jag har faktiskt tänkt lite på det här med tatoeringar. Jag trodde inte att jag skulle gilla det förut, men efter att jag har haft ett tungt år med sjukdom så vill jag ha något som påminner mig om att man kommer sig genom det mesta i livet, man måste bara aldrig mista håpet! Så vi får se om jag törs nu då :)
Cathrine: Det tycker jag är ett fint skäl till att skaffa en tatuering, att ha som påminnelse om något bra. Nåt som man behöver minnas i sitt liv. Jag känner nog också lite så om tatueringar, det jag skulle kunna tänka mig att tatuera är en rad ur en dikt som känns väldigt värdefull för mig.
Jag är glad att du har tagit dig ur det jobbiga!
Tack :) Det är jag med!! Ett dikt låter jättebra. Har du några tanker om vilket? Jag ser att du läser Dödgräverens dotter. Är den bra?
Jo, jag har en idé som känns bra, men det är nog lite hemlis än så länge... :)
Dödgrävarens dotter är bra! Jag är ett stort JCO-fan, men tycker egentligen bäst om hennes noveller. Den här romanen är nog den bästa jag har läst av henne hittills. Gillar du JCO?
Vilken spännande sida! Jag gillar idén om litterära tatueringar, tänk vad en bok eller ett citat kan betyda mycket! Men jag själv skulle nog ha en ganska diskret, det är inget man vill ha tatuerat "i pannan" direkt kanske..
Fin blogg förresten, jag tittar in från En bok om dagens Pocket och prassel- lista :)
Tack så mycket! Det ska bli kul med pocketbytet, jag har aldrig varit med i nåt förut. :)
Skicka en kommentar