söndag 31 oktober 2010

Kokoro av Natsume Soseki

Ännu en japansk bok avklarad inför resan som kommer närmare och närmare. Nu är det nästan bara en vecka kvar tills jag åker! Fram till dess tror jag inte att jag hinner läsa någon av de japanska böcker jag har för tillfället så jag läser McCall Smith i stället och tar med mig Haruki Murakamis Kafka på stranden (som jag vann av Malin) på flyget. 

Den bok jag läst nu heter Kokoro och är skriven av Natsume Soseki år 1914. Kokoro betyder hjärta på japanska men det kan också betyda ungefär "känslor" eller "det inre". Anledningen till att jag valde att läsa den var helt enkelt att jag såg den i återlämnat-hyllan på biblioteket och tänkte "Ah, en japansk författare, den tar jag." Undrar vem som läste den innan mig och hur det kom sig...

Kokoro handlar om en universitetsstudent som blir vän med en lite äldre man som lever ett mycket isolerat liv med sin fru. Huvudpersonen kallar sin vän för Sensei (läromästare) och han gör allt för att koma honom nära, men det går trögt. Sensei vill inte gärna öppna sig för någon, han är inåtvänd och sluten. Till slut lovar han att berätta om sitt liv för studenten och när studenten är hemma hos sina föräldrar för att ta hand om sin döende far, får han ett långt brev från Sensei.

Boken handlar om skuldkänslor, ensamhet och depression men jag tycker inte att den var jobbig att läsa av den anledningen. Kanske för att jag hela tiden irriterar mig på att huvudpersonernas bekymmer skulle kunna lösas så lätt om de bara pratade med varandra om sina känslor. Det är så mycket som stängs in och göms undan i deras inre, och där uppstår problemen. Jag tänker först att det beror på den tid och det land de lever i, men sen kommer jag på att det finns många människor här idag som inte heller har någon att prata med om det som de känner.

Så snälla läsare: prata med varandra! Var inte rädda! Var ärliga, mot er själva och mot andra. Snärj inte in er i tankar och känslor som aldrig får komma ut, det är livsfarligt!
Prata med varandra och lyssna på varandra utan att döma.

4 kommentarer:

lustigkulle sa...

... men tycker du att det är en bra bok? (inte bara irriterande?) Jag tycker omslaget är så vackert att jag får lust att läsa den bara för det. Tycker att en Japansk författare från början av förra seklet verkar mycket intressant. - Hoppsan, den finns på svenska hos adlibris! Råkade trycka på knappen ...

Enl adlibris är "Natsume Soseki (1867-1916) är en av Japans mest kända författare" - jag känner mig så otroligt obildad när jag läser sån't. Jag hade inte en aning om att han fanns.

Emma sa...

Bra fråga! :)
Ja, jag tycker om boken ganska bra. Den är väldigt välskriven vilket alltid tilltalar mig och det känns som en sån bok som växer även efter att man har slutat läsa den. En sån som lämnar en med tankar. Det är bra.

Ja, det är så mycket man inte vet, men det ska man inte känna sig dålig för. Man kan inte ha koll på allt! :)

enligt O sa...

Kafka på stranden är det meningen att jag ska läsa i höst, men antalet sidor skrämmer mig lite. Gillar Murakami annars. Ha det jätteskönt i Japan. Du bloggar väl?

Emma sa...

Ja, stort antal sidor brukar skrämma mig lite också, men eftersom jag har gillat Murakami så mycket tidigare så har jag bestämt mig för att det inte blir svårt med denna bok. :)

Vi får se hur mycket det hinns med att blogga från Japan. Vore kul att få till något inlägg i alla fall! Just nu är en hektisk period över huvud taget, det är därför det är lite stillsamt här just nu, men efter min resa hoppas jag att det kommer lugna ner sig lite.

besöksräknare