Idag läste jag Drottningen vänder blad av Alan Bennett på bussen till en bröllopsspelning. Jag läste halva på vägen dit och halva på vägen hem. Sen var boken slut.
Jag såg den på Pocket Shop för ett tag sen där den var framställd som en av personalens favoriter och sen såg jag den på bibblan och då tänkte jag att jag lika gärna kunde låna den och läsa eftersom den ändå var så kort. Jag tänkte nämligen att om den är dålig så kan jag ändå läsa ut den för det tar inte så lång tid och kräver inte så mycket koncentration av mig om den är kort. Jag har ett problem med att inte läsa ut de böcker jag tar mig för att läsa. Det har hänt att jag har tröttnat och bara inte förmår ta mig igenom boken och det känns alltid som ett lika stort misslyckande, särskilt när det är böcker som jag verkligen skulle vilja gilla som Moment 22, Den femte sanningen och Blecktrumman. Ger jag mig på en riktigt tjock bok måste jag känna mig ganska säker på att den kommer att tilltala mig.
Nåväl.
Drottningen vänder blad är kanske lite väl kort? Det gör mig förvirrad. Varför skriva en så kort bok? Handlingen hade hade lätt kunnat broderas ut och förlängas och göras mer intressant. Författaren har uppenbarligen ett syfte med boken, den är en hyllning till litteratur och läsande och sånt är förstås fint att läsa för en boknörd som jag. Det känns som att han verkligen skulle vilja få folk att upptäcka glädjen i böcker och att få dem att läsa lite mer. Ja, kanske är det hans mission i livet och just därför har han valt att skriva en riktigt kort, trevlig och lättläst bok? En bok som även en väldigt ovan läsare kan få i sig. En bok som man kan läsa ut även om den inte är så spektakulär, bara för att den är så kort?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar