Enligt O:s ABC

 

1. Alfa var första bokstaven i det grekiska alfabetet. Berätta om en bok som du på något sätt förknippar med Grekland.

Den första jag kommer att tänka på är Haruki Murakamis Sputnik Sweetheart för att den till viss del utspelar sig på en grekisk ö. Det är en bra bok som jag tyckte om. 

2. Adam var enligt Judendomen, Kristendomen och Islam den första människan på jorden. Nämn en bok som handlar om eller är skriven av en Adam.

Jag får nog säga Liftarens guide till galaxen av Douglas Adams som jag tog mig igenom förra sommaren. Totalt knäpp och rolig kultbok som man måste ha läst om man tillhör min generation. Jag tänker alltid på att Liftarens guide till galaxen, alltså själva uppslagsverket i boken, är precis som en bärbar dator med internet.

3. Vilka var de första böckerna du minns att du läste eller hörde när du var barn? Har du läst dem för dina egna eller andras barn?

Jag har svaga minnen av Max potta av Barbro Lindgren och Totte går till doktorn av Gunilla Wolde, de måste jag ha fått höra när jag var väldigt liten för de är pekböcker med ytterst få meningar. En av de första böcker jag minns att jag läste själv är Vems lilla mössa flyger, också av Barbro Lindgren. Den tyckte jag mycket om. Har inte haft möjlighet att läsa dem för några barn än.

4. Mänsklighetens vagga finns enligt forskare i Afrika. Berätta om en bok som  på något sätt anknyter till denna väldiga kontinent.

En bok som jag snart tänker läsa är Afrikas gröna berg av Ernest Hemingway. Den afrikanska utmaningen har verkligen fått mig mer intresserad av att läsa om Afrika!

Enligt O:s ABC-frågor, del 1

Ljudbokstävling

Jag deltar i Enligt O:s tävling där man kan vinna en ljudbok! Jag har aldrig lyssnat på en ljudbok, bara kasettband när jag var liten. Jag minns Hasse Alfredsson som läste sin Varför är det så ont om Q?. Den är helt underbar. Jag lyssnar faktiskt fortfarande på den ibland. Och Vilse i pannkakan och Kalle Stropp och Grodan Boll räddar hönan var också bra. Det var så mysigt att ligga med freestylen och hörlurarna i sängen innan jag skulle sova och ha rösterna alldeles nära och vara i en annan värld i mörkret.

Å vad mysigt det var! Hoppas att jag vinner!

Enkät!

Från Helena på Bokhora. Enkäter är så roliga!

Senaste…

… meningen du läste: Antar att det är senaste meningen i en bok som menas? För annars skulle det ju vara rätt så uppenbart: "Enkäter är så roliga!" Inte så intressant? Den sista meningen jag läste innan jag slog igen boken på bussen på väg hem från jobbet var "It is also appropriate at this point to wiggle your little finger and say, 'Hardly worth it, though, is it?'"

… impulsköpet: Anybody Out There av Marian Keyes.

… bibliotekslånet: Paulo Coelhos Zahiren (som jag sågat längre ner på bloggen).

… bokrelaterade överraskningen: Att mitt stadsbibliotek har en särskild temporär hylla för Afrika-relaterad litteratur detta år, när temat på bokmässan är Afrika. Bra grej!

Damernas detektivbyrå

Nu har även jag läst Damernas detektivbyrå av Alexander McCall Smith! Den är en del i Den Afrikanska Utmaningen.

Jag hade ganska höga förväntningar på den eftersom serien är så populär, men det är ju som bekant inte så bra att ha när man ska läsa. Det lönar sig inte. Man blir inte sådär härligt förtjust för att det visade sig vara en bra bok som man vill bli varje gång. Jag ska försöka lägga av med förväntningarna. 

Men Damernas detektivbyrå är en väldigt charmig bok tycker jag. Huvudpersonen, detektiven Mma Ramotswe, är så levande för mig, inte perfekt på något vis - lite fördomsfull, väldigt överviktig, lite egenkär. Det tycker jag om! Ungefär som Nurse Jackie! Har ni sett den fantastiska tv-serien? Den är nästan som en vanlig sjukhusserie från USA, halvtimmeslånga avsnitt, humor, de vanliga intrigerna, men karaktärerna är så fantastiskt bra! Så lagom osnygga och operfekta. De är inte bara onda eller bara goda, de är som vanligt folk som gör sitt bästa och lyckas ibland och misslyckas ibland. Men man tycker om dem så mycket ändå!

Det är en sak som jag också gillar med Damernas detektivbyrå.

Däremot är boken otillfredställande kort. Jag måste läsa åtminstone en del till för att se hur det utvecklas. Det skulle kunna bli jättebra, men om alla är likadana som den första blir jag besviken. 

Sen är ju frågan om den hade varit lika rolig om den inte utspelat sig i Botswana i Afrika? Jag tror att miljön är en ganska stor anledning till att man gillar boken. Det är annorlunda och exotiskt. En helt ny värld att utforska med människor, djur, traditioner och tankar. Vad tror ni?

Zahiren av Paulo Coelho - vilket bottennapp

OK. Alkemisten var lite fånig, men för all del! Trevlig var den och några kloka tankar fanns det ju. 

Veronika bestämmer sig för att dö var också lite fånig. Jag kände mig lite som ett barn när jag läste den. Allt var så förenklat, språket var så banalt. Men visst, den var ju fin. Och full av kloka tankar. 

Så när jag var på biblioteket en dag och inte visste vad jag skulle ta med mig, tog jag upp Zahiren från pockethyllan. Min tredje Paulo Coelho-erfarenhet. Alla verkar ju tycka så mycket om hans böcker! De säljer bra, alla har läst dem, de blir film. Och visst, de jag hade läst var ju trevliga. Vad ska man tro liksom?

Redan på första sidan kände jag irritationen smyga sig på. "Varför det här barnsliga tilltalet?", "Varför ingen uppbyggnad av handlingen innan den sätter igång?" och "Hur kan man börja med så stora känslor och ändå inte engagera alls?" och "Ok, en bok till som handlar om hans egna erfarenheter som människa som han bara måste få dela med sig av för han bara måste få visa hur klok och vis han är."

Coelho har ett budskap och det måste gå fram till var och en som läser hans böcker. Dumma som smarta, med våld om så krävs! Han vill frälsa världen och göra oss till insiktsfullare människor, andligare, djupare och möjligen lyckligare. När jag läser hans böcker står han brevid mig och skriker sitt budskap i mitt öra. Han står alldeles för nära och talar alldeles för högt, jag kan inte stänga ute hans irriterande röst. Det är hjärntvätt, men det är ju för mitt eget bästa. För jag är för ointelligent för att förstå själv. 

Nej du, Paulo. Tagga ner och skriv en kokbok i stället. Eller en bok om akvariefiskar, eller kanske trädgårdsskötsel. Nåt där du inte behöver använda så stora gester. Det skulle bli så lugnt och skönt och alla skulle få komma till sina egna insikter i stället.

Ofrivillig bloggpaus

För mycket sommarjobb, för lite bloggande!

Men en dag i förra veckan när jag var ledig var jag nere på Myrorna och köpte tre pocketböcker för sammanlagt 40 kr:

At Bertram´s Hotel för att Agatha Christie är traditionell sommarläsning för mig.

Lord of the Flies för att jag faktiskt inte har läst den, trots att det känns så. Mamma läste högt ur den för mig och min syster när jag var kanske 9 eller 10, men bara valda delar. Hon censurerade bort det som hon tyckte var för otäckt. Jag försökte förstås läsa själv i boken i smyg men hon kom på mig. Men nu är jag vuxen och får läsa vad jag vill!

Damernas detektivbyrå för att alla har läst den och som en del i Den Afrikanska Utmaningen.

Pappersväggar

Pappersväggar är en novellsamling av John Ajvide Lindqvist (en av mina favoritförfattare just nu, jag är så glad att jag har läsningen av Lilla stjärna framför mig!).

Novellerna är ganska olika varandra men alla har förstås mer eller mindre övernaturliga inslag i sig. Jag tycker mest om Gräns och Pappersväggar, nog till stor del för att de slutar någorlunda lyckligt. Jag blev också glad över Sluthanteringen som är en fristående epilog till Hanteringen av Odöda. Jag tycker att Evig/Kärlek var ganska jobbig att läsa. 

I den bästa av världar skulle jag helst vilja att Ajvide Lindqvist kunde hålla det övernaturliga på en nivå där det fortfarande är spännande, mystiskt och vackert. Som innan spökena kom in i bilden i Människohamn. Vattenlarven i tändsticksasken var ok för den var en hemlighet som en person höll för sig själv, men när det blev spöken som jagade människor med flakmoppe och trappor i ett hämndlystet hav så tyckte jag att det gick över en väldigt fin gräns och blev för mycket. Jag vill att det övernaturliga ska vara något att drömma om, en värld som kanske finns utan att vi vet det. Jag tycker det blir för mycket när det blir ondskefullt och mitt i ens ansikte. Det känns inte riktigt motiverat. Det blir splatterfilm för mig, och splatterfilmer måste vara gjorda med humor och mycket stor självdistans för att funka, men Ajvide Lindqvists böcker är inte tänkta att skrattas åt. Visst är de roligt skrivna ibland, det är inte det jag menar, men de är menade att tas på allvar. Det är meningen att man ska känna med karaktärerna och ryckas med i handlingen. Men jag rycks snarare ur handlingen när det blir för mycket. Tycker att det är synd på en så bra bok.

Men man kan inte få allt! Jag förlåter John Ajvide Lindqvist, ingen är perfekt, och jag komer att sluka allt han ger ut, även i fortsättningen.

Tematrio Frankrike

Den här veckans tematrio från Lyran handlar om böcker från Frankrike för att det är Frankrikes nationaldag på onsdag. Jag har inte läst så värst många böcker av franska författare märkte jag när jag kollade igenom mina läslistor, men de här har jag tyckt mest om av de som jag har läst:

1. Lille Prinsen av Antoine de Saint-Exupéry. En så vacker bok men så full av ensamhet att man nästan är rädd för att öppna den. Det känns som att man ska sugas ut i den stora blå rymden där Lille Prinsen bor och aldrig kunna flyga hem igen, precis som han flyger till vår värld, nästan blir vän med en räv men aldrig hittar en ros som är lika bra som den hade hemma på sin planet.

2. Klockorna i Bicêtre av Georges Simenon. En dammig gammal klassiker som jag läste för att den stod med på Världsbibliotekslistan utan några särskilda förväntningar (förutom att den skulle vara bra, för jag tycker inte om att läsa dåliga böcker). Den är mycket stillsam, den handlar om en välbeställd man som vaknar upp på sjukhus efter en olycka och eftersom han inte kan röra sig eller tala så börjar han tänka över sitt liv i stället. Boken stannade av någon anledning kvar i mitt medvetande efter att jag läst ut den som En Bok Jag Verkligen Gillade.

3. Pesten av Albert Camus läste jag för längesen, på gymnasiet tror jag. Jag tyckte att den var bra, bättre än Främlingen. Jag måste erkänna att jag är ganska förtjust i berättelser där mänskligheten och civilisationen hotas. Jag gillar filmer som 28 dagar senare, I an Legend, Världarnas krig o.s.v. Har inte läst så många böcker i genren, men Pesten är i alla fall i närheten. Dessutom är den bra på riktigt! Hurra!

Drottningen vänder blad

Idag läste jag Drottningen vänder blad  av Alan Bennett på bussen till en bröllopsspelning. Jag läste halva på vägen dit och halva på vägen hem. Sen var boken slut.

Jag såg den på Pocket Shop för ett tag sen där den var framställd som en av personalens favoriter och sen såg jag den på bibblan och då tänkte jag att jag lika gärna kunde låna den och läsa eftersom den ändå var så kort. Jag tänkte nämligen att om den är dålig så kan jag ändå läsa ut den för det tar inte så lång tid och kräver inte så mycket koncentration av mig om den är kort. Jag har ett problem med att inte läsa ut de böcker jag tar mig för att läsa. Det har hänt att jag har tröttnat och bara inte förmår ta mig igenom boken och det känns alltid som ett lika stort misslyckande, särskilt när det är böcker som jag verkligen skulle vilja gilla som Moment 22, Den femte sanningen och Blecktrumman.  Ger jag mig på en riktigt tjock bok måste jag känna mig ganska säker på att den kommer att tilltala mig.

Nåväl.

Drottningen vänder blad är kanske lite väl kort? Det gör mig förvirrad. Varför skriva en så kort bok? Handlingen hade hade lätt kunnat broderas ut och förlängas och göras mer intressant. Författaren har uppenbarligen ett syfte med boken, den är en hyllning till litteratur och läsande och sånt är förstås fint att läsa för en boknörd som jag. Det känns som att han verkligen skulle vilja få folk att upptäcka glädjen i böcker och att få dem att läsa lite mer. Ja, kanske är det hans mission i livet och just därför har han valt att skriva en riktigt kort, trevlig och lättläst bok? En bok som även en väldigt ovan läsare kan få i sig. En bok som man kan läsa ut även om den inte är så spektakulär, bara för att den är så kort?

Mitt liv i boktitlar

En kul enkät som jag hittade hos Bokcirkus!


Är du man eller kvinna?

Det andra könet - Simone de Beauvoir

Beskriv dig själv

Svart flicka, vit flicka - Joyce Carol Oates

Hur mår du?

Svindlande höjder - Emily Brontë

Beskriv stället du bor på?

Pappersväggar - John Ajvide Lindqvist

Beskriv din bästa vän

På drift - Jack Kerouac

Hurdant väder är det just nu?

Heat (and other stories) - Joyce Carol Oates

Vilken är din favortiårstid?

Sommarboken - Tove Jansson

Om ditt liv vore en tv-serie, vad skulle den heta?

Naiv. Super. - Erlend Loe

Vad betyder livet för dig?

Du sköna nya värld - Aldous Huxley

Hurdant är ditt parförhållande?

Hör bara hur ditt hjärta bultar i mig - Bodil Malmsten

Vad är du rädd för?

Män som hatar kvinnor - Stieg Larsson

Vilket råd skulle du vilja ge?

Fly till vatten och morgon - Thorsten Jonsson

Hur skulle du vilja dö?

Flickan som blev en växt - Mirjam Tuominen

Ditt motto

Mig äger ingen - Åsa Linderborg

Hängmatteläsning

Veckans tematrio från Lyrans noblesser - bra böcker att läsa i hängmattan.

I hängmattan tycker jag att det ska vara en lättsmältochomöjligattslitasigifrån-bok. Som dessa tre:

1. Anna Gavalda - Tillsammans är man mindre ensam. Om det mot förmodan är någon som ännu inte läst den - gört!

2. John Ajvide Lindqvist - Människohamn. Spännande, konstig och bra och som en liten sommarbonus utspelar den sig i skärgården.

3. Marian Keyes - Vattenmelonen (eller vilken som helst). För att hennes böcker är så härligt lättsamma, roliga, tjejiga och bekymmerslösa. På ett bra sätt.

Den afrikanska farmen

Jag har legat i gräset och sommarläst Karen Blixens Den afrikanska farmen från 1937 (i översättning av Artur Lundkvist) den här veckan och det har varit så härligt.

Blixen hade en kaffefarm i Kenya 1914-1931 och i den här boken skildrar hon sitt liv där genom att berätta om små och stora händelser på farmen, gäster och vänner, naturen och folket och allt som hon älskade i Afrika.

Det finns fantastiskt fina naturskildringar i boken som detta lilla stycke som beskriver väntan på regnet efter den outhärdliga torrperioden:

"När det starka suset kom vandrande över huvudet på mig var det vinden i de höga träden i skogen och inte regnet. När det susade utmed marken var det vinden i buskarna och det höga gräset och inte regnet, när det rasslade och visslade över fälten var det vinden i majsåkrarna - då lät den så lik regn att man lät narra sig gång på gång och lyssnade med samma glädje som om en händelse man längtat efter spelades för en på scenen.

Men när jorden svarade som en resonansbotten med ett djupt, kraftigt, växande dån och hela världen sjöng omkring mig, över mig och under mig, då var det regnet. Det var som att komma tillbaka till havet efter att länge ha varit borta ifrån det, det var som en älskares omfamning."

Att läsa sånt här gör mig lycklig och djupt tillfreds. Jag la ifrån mig boken och låg och såg på klövern i gräset, på husen runt omkring, på humlorna och bina som surrade, på den blå himlen och molnen och kände hur jag låg platt mot marken och hade hela jorden under mig.

Sen fortsatte jag läsa.

Blixen är förstås en bra berättare, men visst märks det att boken är från en helt annan tid. Synen på afikanerna är unken och kolonial, ingen hade nånsin kunnat bete sig sådär idag, och reglerna som styr urbefolkningens liv är helt bisarra. De fick till exempel inte skaffa sig eget land att bo och arbeta på, utan var tvungna att arbeta för en vit människa. Det fanns också särskilda institutioner och departement som hanterade "infödingsfrågor" så som särskilda sjukhus för urinvånarna. Men allt det där är såklart inte Blixens fel, hon var bara del av sin tid och det är intressant att läsa om hur annorlunda det var.

Man får lätt en bild av Karen Blixen som en stark, självständig, orädd kvinna, med sin farm och sina arbetare och tjänare och med geväret i hand - vilket hon säkert också var - men samtidigt får jag känslan av att det är många saker som hon utelämnar i sin bok. 17 år är en lång tid, man kan naturligtvis inte berätta om allt, men jag blev väldigt förvånad då det någonstans i andra halvan av boken plötsligt visade sig att hon hade en man som hon inte hade nämnt förut. Men var han befann sig förblev oklart, om han var med på farmen hela tiden eller om han kanske var kvar i Danmark eller någon annan stans i Afrika? Det känns på något vis som att hon samtidigt som hon berättar en fantastisk saga bygger upp en mytgestalt om sagans berättare, en förenklad och förbättrad version, som på ett sätt blir en del av det fantastiska i sagan. Men man vet inte om den är sann.

Den afrikanska farmen är den första bok jag läst i Den afrikanska utmaningen och jag rekommenderar er  att läsa den. Boken är varm och vacker och ger en historisk bild av Kenya och Afrika.

Världsbibliotekslistan

Den här listan som har dykt upp på lite olika bloggar har jag haft i min ägo i kanske 10 år och bockat av titlar på allt eftersom. Jag har väl läst ungefär en tredjedel av böckerna nu och läser bara de som jag är sugen på att läsa. Jag tänker att de jag inte är så sugen på att läsa just nu kanske jag vill läsa om 10 år, eller 20. Jag orkar inte lägga upp hela listan på bloggen och kryssa för vilka jag har läst, kan inte tänka mig att någon är intresserad heller, men det är kul att ha den för att få lite tips och motivation ibland.

Men jag tycker att det är lite för gubbtätt på listan så jag skulle vilja lägga upp en egen best of-lista med bara damförfattare i stället. Här kommer den i alfabetisk ordning:

Allende, Isabel: Andarnas hus

Angelou, Maya: I know why the caged bird sings

Axelsson, Majgull: Aprilhäxan

de Beauvoir, Simone: Det andra könet

Benedictsson, Victoria: Pengar

Blixen, Karen: Den afrikanska farmen

Boije af Gennäs, Louise: Stjärnor utan svindel

Boye, Karin: Kallocain

Bremer, Fredrika: Hertha

Brönte, Charlotte: Jane Eyre

Frank, Anne: Anne Franks dagbok

Fredriksson, Marianne: Simon och ekarna

French, Marilyn: Kvinnorummet

Jansson, Tove: Pappan och havet

Linderborg, Åsa: Mig äger ingen

Lindgren, Astrid: Bröderna Lejonhjärta

Lagerlöf, Selma: Gösta Berlings saga

Malmsten, Bodil: Den dagen kastanjerna slår ut är jag långt härifrån

Oates, Joyce Carol: Blonde

Rowling, J.K.: Harry Potter-serien

Smith, Zadie: Vita tänder

Stridsberg, Sara: Drömfakulteten

Tohrvall, Kerstin: Det mest förbjudna

Tuominen, Mirjam: Flickan som blev en växt

Wennstam, Katarina: Flickan och skulden

Vilka böcker tycker du platsar på en lista med världens bästa litteratur av kvinnliga författare?

Semester

I morgon åker jag till Åland och blir borta några dagar så bloggen kommer inte att uppdateras särskilt mycket, men jag har ett schemalagt inlägg som kommer på måndag.

Jag ser fram emot att sitta på båten och läsa, kanske ute, vi får se hur vädret blir. Jag tar med mig Den afrikanska farmen av Karen Blixen (min bok i den afrikanska utmaningen) och Pappersväggar av John Ajvide Lindqvist. Får väl se hur mycket det blir läst...

Ha en fin vecka så hörs vi sen!

Jag är med i en tävling

Malin Johansson har en tävling på sin blogg med några frågor att besvara.

Frågorna och mina svar är följande:

1. Vilken är den bästa boken du någonsin läst?

Ååh ångestfråga! Så omöjlig att svara på, böcker är bra på så olika sätt! Det skulle vara en bok som jag verkligen har fastnat i men som ändå har ett fantastiskt språk och en djup mening och som innehåller element som verkligen tilltalar mig - vacker natur, klokhet, humor... Hmm...

Ok nu har jag en! En ganska kort bok som inte gör så mycket väsen av sig, men det är på något vis också det fina med den. Jag har läst den två gånger och den är välskriven, har en djup mening, handlar om naturen och om det långa och korta människolivet. Den tilltalar mig helt enkelt, den känns kanske inte som att den handlar om mig och mitt liv direkt, men som att jag skulle kunna ha skrivit den, om jag hade förmågan och begåvningen. Det känns som att den delar mina tankar och känslor inför livet och världen och såna böcker är nog de som blir mina favoriter. De som känns som jag.

Alltså, en av de bästa böcker jag har läst är: Siddharta av Herman Hesse.

2. Vilken bok har gjort dig förbannad?

I pumans skugga av A.B. Daniel för att den var så fruktansvärt dålig. Jag blev så upprörd att jag inte kunde läsa klart den och var tvungen att ge bort den för att slippa se den igen och skämmas över att ha den i min bokhylla.

3. Vilken bok har fått dig att skratta som mest?

När jag var liten läste jag många roliga böcker, jag minns till exempel Roald Dahls SVJ och Häxorna som väldigt roliga.

Som vuxen har jag skrattat väldigt mycket när jag har läst Bodil Malmstens böcker. Särskilt kanske Priset på vatten i Finistère. Jag älskar när hon beskriver sina franska felsägningar!

4. Vilken bok har fått dig att gråta så du nästan drunknat?

Ingen vad jag kan komma på. Jag drar mig nog lite för att läsa alltför sorgliga böcker och att se sorgliga filmer. Jag är redan så medveten om allt hemskt som kan hända utan att jag behöver påminnas om det.

5. Vilken bok orkade du inte läsa färdigt?

Den femte sanningen av Doris Lessing. Jag fick den i julklapp nåt år (förmodligen det året hon fick nobelpriset) och har börjat på den två eller tre gånger och kommit ungefär lika långt varje gång och sen bara inte orkat läsa vidare. Varför? Jag vet inte! Är det för att den är så tjock? Är det för att det känns som att den inte handlar om min generation riktigt? Är det för att den var en present och att det då känns som att jag måste läsa den för att göra personen som jag fick den av glad och därför blir det bara tråkigt att läsa den? Jag vet inte. Jag försöker väl igen nån gång när mitt samvete blir för dåligt.

(Och slutligen en lite annan typ av fråga)
6. Vad tycker du kan förbättras med min blogg?

Malin, jag tycker att din blogg är riktigt bra, men att den är lite för svartvit. Jag skulle bli glad av mer färg eller bara lite fler bilder kanske.

Ok, hoppas jag vinner böcker!

31 låtar

Jag har läst ut 31 låtar av Nick Hornby, en bok som jag bestämde att jag bara fick läsa hemma så att jag samtidigt kunde lyssna på de 31 låtar som hör till bokens 26 korta kapitel på Spotify. Alla låtar fanns inte där, men de flesta fanns på Youtube, det var nog bara någon låt jag inte hittade alls. Det är ett absolut måste att lyssna på låtarna i samband med läsningen! Det lyfter allt, även om det säkert är en ganska bra bok utan dem också.

Hornby har inte skrivit en bok om sina 31 bästa låtar nånsin. Han har helt klart valt låtar som han tycker mycket om (de flesta i alla fall), men han skriver inte så jättemycket om själva låtarna utan mer om de associationer som han har till dem samt om livet och musik i allmänhet. Något kapitel handlar om Hornbys autistiske son, någon handlar om en klubb där han hängde i sin ungdom (alltså inte den autistiske sonen utan Nick), något kapitel handlar om att bli vuxen, något handlar om fotboll. Många kapitel handlar om Hornbys kärlek till popmusik och jag tycker att den är alldeles underbar att läsa om. Kanske för att jag också känner starkt för pop, kanske för att det alltid är inspirerande med folk som brinner för något. 


Som vanligt är Nick Hornby mycket underhållande och lättsmält och det är trevligt att få läsa något lite mer personligt av honom tycker jag. Jag känner igen musiken från High Fidelity och medelåldern från En god människa och England och humorn från ja, alla böcker av honom? Men i den här boken vet man att det handlar om honom själv och det känns plötsligt efterlängtat och tillfredställande. Dessutom har jag blivit ca 31 bra låtar rikare!

Jag är med i läsutmaningen - Afrika i fokus!

Hittade en rolig utmaning som många av er säkert redan är med i - att läsa en (eller flera) bok (böcker) av en Afrikansk författare eller som utspelar sig i Afrika.

Jag väljer att läsa Den afrikanska farmen av Karen Blixen innan årets bokmässa går av stapeln i september. Då tar utmaningen nämligen slut.

Var med du också!