Utseendefixerad

Kom på mig själv med att inte vilja låna en bok på bibblan som hade en ful framsida. 

Det var inte det att jag dömde boken efter utseendet, jag trodde ju att den innerst inne var bra och kände att jag gärna ville läsa den, men jag blev så avtänd av det tråkiga omslaget att jag ställde tillbaka den i hyllan, gick varv på varv runt biblioteket i förhoppningen att hitta en snyggare bok som jag också gärna ville läsa, kom tillbaka, letade förgäves efter samma bok fast i en annan utformning, blev irriterad för att det inte fanns någon, gick några varv till, kom tillbaka, blev medveten om vad jag höll på med och blev tvungen att stanna upp och tänka över vem jag var. 

Jag är glad att kunna meddela att jag till slut kunde stå över min utseendefixering och lånade hem boken, som är precis så bra som jag hade på känn! Jag har nog till och med börjat acceptera omslaget nu. Det är lite gammalmodigt, men vem är inte det?