måndag 22 november 2010

Kafka på stranden - Haruki Murakami

 Tokyo. Bilden är tagen från 45:e våningen på Tokyo Metropolitan Government Building.


Kafka på stranden handlar om en 15-årig pojke som rymmer hemifrån för att han inte trivs med sitt liv och för att han vill fly från en profetia som han har fått över sig. Han hamnar i en annan stad och lär känna en bibliotekarie som låter honom bo i ett litet oanvänt rum i ett biblioteket. 

Pojkens bana från Tokyo till den nya staden sammanfaller med bokens andra huvudkaraktärs. Han är en man i 60-årsåldern som har blivit lite dum efter en mystisk olycka i barndomen. Nu kan han varken läsa eller skriva och försörjer sig delvis genom att leta rätt på bortsprungna katter, något som han är bra på eftersom han ända sedan olyckan har kunnat tala med katter och förstå deras språk. 

Efter ett tag blir det tydligt att några av karaktärerna i boken har öden som är tätt sammanflätade och att de har viktiga roller att spela i varandras liv. Kanske var det förutbestämt, man vet inte. 

Som alltid med Murakami är det ganska utspejsat, med fiskar som regnar från himlen, katter som talar, stenar som öppnar portar till andra världar och spöken av personer som fortfarande lever, men jag tycker om det. Jag vill gärna ha lite magi i min vardag. Det mår jag bra av. Dessutom tycker jag att Murakami skriver så att det inte känns så konstigt. Jag tycker om hur karaktärerna hanterar det övernaturliga också. De tar det med jämnmod och det finns en viss humor i bakgrunden som jag uppskattar.

Jag läste den här boken i Japan och när jag hade varit där ett tag märkte jag att boken började få ett annat djup i och med att jag började förstå mer om det japanska samhället och folket. Bara att veta hur vanligt det är att äta den sortens mat som nämns i boken, eller att veta hur mycket 1000 yen är, eller hur en japansk skog ser ut, gör att boken och karaktärerna känns mer levande. 

Jag tycker att Kafka på stranden är ett stort mästerverk och jag tror att den kommer att bli en klassiker. Den är oerhört bra skriven och intressant och rolig och fängslande och dessutom nyskapande. Jag blev genast sugen på att läsa allt av Murakami som jag inte redan har läst! Kafka på stranden var nog den bästa boken av honom som jag har läst hittills, och då har jag ändå tyckt väldigt mycket om Norweigan Wood, Sputnik Sweetheart och After Dark också. Om du inte har läst Murakami tycker jag att du ska göra det! Börja gärna med Norweigan Wood, den är lättillgänglig och lite lagom lång.

1 kommentar:

lustigkulle sa...

Kafka på stranden var min första Murakami-bok och nästan favoriten fortfarande. Men Norwegian Wood - så bitterljuv, så vacker. Den har en plats i hjärtat!

besöksräknare