Jag hade en period i min tidiga ungdom när jag läste poesi och skrev dikter. Mest kärleksdikter. Ok, bara.
Nu för tiden läser jag inte mycket poesi alls. Det är väldigt sällan. Jag tycker det känns svårt att ta till sig. Jag tycker det är svårt med dikter som inte rimmar, jag är inte van.
Men så läste jag Malte Perssons sonettsamling Underjorden och blev alldeles betagen! Den är på vers och förmodligen ganska lättillgänglig, vilket passar mig bra just nu. Ända sedan jag läste den har alltmer poesi dykt upp i mitt liv. Bland mina fina Vingåker-fynd fanns två diktsamlingar och när jag var på biblioteket här i stan hade de gallrat ut en massa poesi. Jag köpte två böcker av Verner Aspenström, en bok med japanska och svenska haiku och en med Dan Anderssons samlade dikter för 10 kr styck. Snart ska det nog bli folk av mig också.
5 kommentarer:
Då får jag väl vara den som inte är van vid poesi som rimmar. Jag tänker ibland att jag borde läsa mer poesi i överlag, men de hyllorna är så brokiga tycker jag och villar bort mig om jag inte har något specifikt mål. Har du några diktfavoriter att tipsa om?
Förutom Malte Persson? =) Hm... Nja, har nog inte kommit så långt som till att ha diktfavoriter än... Fast jag gillar Vårnatt av Oscar Levertin. Den finns som kör-musik och jag vet inte om den är lika bra när man inte har musiken i huvudet.
Grattis, Du har hittat en ny helt underbar värld!
Ser att du läser Walden! Är den bra? Jag köpte den nyligen men har inte börjat läsa...
Anna: Den är... ja, den är bra. Det finns mycket fint i den. Fina tankar! Den är lite artonhundratalsslingrig och von oben ibland, men det var väl så på den tiden. Jag har rekommenderat den till en vän, så jag antar att jag gillar den. =)
Skicka en kommentar