Bärnstenskikaren av Philip Pullman

Bärnstenskikaren är den tredje och sista delen i Philip Pullmans trilogi om "den mörka materian". Första delen heter på svenska Guldkompassen och den andra Den skarpa eggen. Dessa läste jag för ungefär ett år sedan på engelska. En vän lånade ut dem till mig, men sedan flyttade han och vår relation blev... annorlunda och det blev lite svårt att få låna den sista delen. Jag har spanat efter samma utgåva på bibliotek och pocket shop, men inte hittat den så jag har skjutit på läsandet av den tredje delen. 

Ända till nu. Bristen på snö och kyla håller på att bryta ner mig. Jag har abstinensbesvär, blir retlig och deppig. Sitter inne med gardinerna fördragna och håller stadig koll på tio-dygnsprognosen på SMHI på datorn. Igår gick jag och köpte vörtbröd, mjölk till riskgrynsgröten, julklappsdekaler och skumtomtar - i gummistövlar! Lyssnade på skolans Luciatåg och fantiserade om minusgrader, is och snö, men visste att ute blåste den plusgradiga vinden och duggregnet upp de gamla höstlöven på skolgården. 

Det var det här helvetesvädret som fick mig att strunta i språk och utgåvor och låna Bärnstenskikaren sist jag var på biblioteket. Hela den här serien är vintrig för mig. Den utspelar sig till stora delar ovanför polcirkeln, den innehåller snöbollar, isbjörnar och norrsken och allt annat vintrigt man kan önska sig. Perfekt! Dessutom är serien sådär jullovsmyslättläst, det är en serie att sträckläsa under en filt i en stor fotölj med en kopp varm choklad. Bärnstenskikaren är precis lika myshärlig som de första två böckerna och hela serien håller samma höga kvalitet rakt igenom.

Böckerna handlar om Lyra, en flicka som växer upp i en värld som existerar parallellt med vår egen och tusentals andra världar. Hon är nyfiken och orädd och när hennes vän Roger blir kidnappad ger hon sig av för att rädda honom. Färden går norrut och på vägen träffar hon häxor, en väldig isbjörn i rustning, nomadfolket zyjenarna och många andra. 

Jag tycker mycket om serien om "den mörka materian". Den är spännande, genomtänkt och välskriven. Den innehåller stora känslor och små detaljer som gör den levande och sammanhållen. Där finns vänskap, lojalitet, sorg, kärlek, växande, liv, död och SNÖ. 

Det enda som stör mig lite ibland är små detaljer som inte riktigt känns realistiska. Som att vädret vid ett tillfälle beskrivs som oerhört kallt och bistert och då tänker i alla fall jag mig att det förmodligen är runt -15 eller så, men nej, i nästa mening formar huvudpersonerna snöbollar och kastar på fienden. Vilket innebär att det inte kan vara kallare än typ -3. Det fanns några fler sådana ställen utan någon bra förklaring där jag tänkte: men så där är det väl inte riktigt...? Men böckerna är väl i första hand skrivna för ungdomar som kanske inte tycker sådant är särskilt viktigt, dessutom vet man inte riktigt vad som är möjligt i de andra världarna jämfört med vår egen så jag låter det väl passera. 

Jag blir alltid glad när jag hittar en riktigt bra fantasy eller science fiction eller bara fantasivärlds-serie, för många är långrandiga och förutsägbara men de som är bra är så otroligt härliga att läsa. Om någon har ett tips på andra sådana här böcker tar jag tacksamt emot dem!