Bärnstenskikaren av Philip Pullman

Bärnstenskikaren är den tredje och sista delen i Philip Pullmans trilogi om "den mörka materian". Första delen heter på svenska Guldkompassen och den andra Den skarpa eggen. Dessa läste jag för ungefär ett år sedan på engelska. En vän lånade ut dem till mig, men sedan flyttade han och vår relation blev... annorlunda och det blev lite svårt att få låna den sista delen. Jag har spanat efter samma utgåva på bibliotek och pocket shop, men inte hittat den så jag har skjutit på läsandet av den tredje delen. 

Ända till nu. Bristen på snö och kyla håller på att bryta ner mig. Jag har abstinensbesvär, blir retlig och deppig. Sitter inne med gardinerna fördragna och håller stadig koll på tio-dygnsprognosen på SMHI på datorn. Igår gick jag och köpte vörtbröd, mjölk till riskgrynsgröten, julklappsdekaler och skumtomtar - i gummistövlar! Lyssnade på skolans Luciatåg och fantiserade om minusgrader, is och snö, men visste att ute blåste den plusgradiga vinden och duggregnet upp de gamla höstlöven på skolgården. 

Det var det här helvetesvädret som fick mig att strunta i språk och utgåvor och låna Bärnstenskikaren sist jag var på biblioteket. Hela den här serien är vintrig för mig. Den utspelar sig till stora delar ovanför polcirkeln, den innehåller snöbollar, isbjörnar och norrsken och allt annat vintrigt man kan önska sig. Perfekt! Dessutom är serien sådär jullovsmyslättläst, det är en serie att sträckläsa under en filt i en stor fotölj med en kopp varm choklad. Bärnstenskikaren är precis lika myshärlig som de första två böckerna och hela serien håller samma höga kvalitet rakt igenom.

Böckerna handlar om Lyra, en flicka som växer upp i en värld som existerar parallellt med vår egen och tusentals andra världar. Hon är nyfiken och orädd och när hennes vän Roger blir kidnappad ger hon sig av för att rädda honom. Färden går norrut och på vägen träffar hon häxor, en väldig isbjörn i rustning, nomadfolket zyjenarna och många andra. 

Jag tycker mycket om serien om "den mörka materian". Den är spännande, genomtänkt och välskriven. Den innehåller stora känslor och små detaljer som gör den levande och sammanhållen. Där finns vänskap, lojalitet, sorg, kärlek, växande, liv, död och SNÖ. 

Det enda som stör mig lite ibland är små detaljer som inte riktigt känns realistiska. Som att vädret vid ett tillfälle beskrivs som oerhört kallt och bistert och då tänker i alla fall jag mig att det förmodligen är runt -15 eller så, men nej, i nästa mening formar huvudpersonerna snöbollar och kastar på fienden. Vilket innebär att det inte kan vara kallare än typ -3. Det fanns några fler sådana ställen utan någon bra förklaring där jag tänkte: men så där är det väl inte riktigt...? Men böckerna är väl i första hand skrivna för ungdomar som kanske inte tycker sådant är särskilt viktigt, dessutom vet man inte riktigt vad som är möjligt i de andra världarna jämfört med vår egen så jag låter det väl passera. 

Jag blir alltid glad när jag hittar en riktigt bra fantasy eller science fiction eller bara fantasivärlds-serie, för många är långrandiga och förutsägbara men de som är bra är så otroligt härliga att läsa. Om någon har ett tips på andra sådana här böcker tar jag tacksamt emot dem!

November vs december i Nordenutmaningen

Arto Paasilinnas Kollektivt självmord blev lite bättre efter en ganska tråkig inledning (första tredjedelen). Den blev aldrig så rolig som jag hade hoppats och väntat mig, den fortsatte att vara förutsägbar, den gav mig inga nya insikter MEN den var inte värdelös och den var trevlig läsning ändå. 

Nu har jag tagit tag i decemberboken som för mig är Sjóns Skymningsinferno. Jag ville läsa något av Sjón eftersom jag tycker mycket om sångtexterna han har skrivit åt Björk. Skymningsinferno är något helt annat än Kollektivt självmord! Om Kollektivt självmord var för lättläst är Skymningsinferno ibland svår att hänga med i. Jag behöver vara fullt fokuserad på det jag läser för att begripa. Men hellre det, om det betyder att den är intressant och givande, vilket den är. Den här boken är verkligen något helt annat än något jag läst förut. Utförligare recension kommer den 30 dec!

Om Kamalas bok

Ja! för igenkänningsfaktorn. Tjej i 20-årsåldern som lever sitt liv som hon tror att det borde vara, men som inte har lärt sig än vad hennes känslor betyder. 

Ibland kan jag vara ganska ledsen utan att egentligen vara medveten om det. Men så plötsligt upptäcker jag att jag är fruktansvärt hungrig. Min munhåla vidgas och vidgas tills hela mitt inre är som en enorm kall mungrotta, och jag är bara som ett tunt skal kring hungerhålan. Alla tankar försvinner och jag vill bara ställa mig och yla. Det finns inte ord för denna hunger. 

 Ja! för en bok om någon som tänker de där tankarna man själv tänker ibland.

Nå, var är han som tänker våldta mig? När blir det? Är det han eller han eller han? 

Jag har klarat mig så länge nu och det känns som om min skuld är stor. Jag har den där lusten inom mig som måste krossas. Jag måste lära mig. 

Är det kanske bättre att få det överstökat? Stiga in i en av de där bildarna som kryper längs trottoarkanten med dörren till framsätet på glänt?

 

 Ja! för ångesten som inte får finnas men som finns.

Lägenheten grodde snabbt igen. Jag satt där och lyssnade på radio. 

Man kan inte bli alldeles galen om man lyssnar på radio. Då vet man i alla fall att det finns andra människor någonstans, även om de ibland bara säger: "Bottenhavet och Norra Kvarken, ost sju till elva meter i sekunden", eller pratar om "de förbisedda algerna".

Ja! för 22-åriga tjejer som vill ha ett annat liv än ett hjärndött jobb som inte kräver några speciella egenskaper och inte ger mycket betalt, en pojkvän som inte bryr sig och tråkiga vänner. Ja! för en tjej som inte är nöjd med sin roll, men inte vet att det finns alternativ (jag när jag var 22).

Kamalas bok av Inger Edelfeldt

Ja ja ja ja ja!!

December i Norden-utmaningen

Snart börjar min föreläsning här på skolan. Efter den ska jag åka till biblioteket och kolla om de har Sjóns Skymningsinferno inne. I så fall lånar jag den, för december är Islands månad i Dantes biblioteks Norden-utmaning. Hoppas!