Jag blir alltid fascinerad över hur mycket jag kan likna och känna igen mig i karaktärerna i en bok som är skriven för över 100 år sedan. Hur kan de känna som jag känner? De är också trötta på stan, de vill njuta av landet och känna som att de levde för hundra år sedan. De tycker också att deras tidsålder präglas av allt större stress. De är också lata och sarkastiska och funderar på vilka kläder som passar bäst samtidigt som de irriterar sig på ytliga tjejer som inte vill smutsa ner sina kläder genom att sitta i gräset. De är som jag! Det är det här som är så häftigt med att läsa äldre litteratur. De är som jag, trots att samhället såg annorlunda ut. Det gör mig glad och ger mig en skön känsla av att samhället är i ständig rörelse.
För övrigt har jag flyttat till en annan stad. Mitt närmaste bibliotek är bra, men litet och med mycket sparsamma öppettider. Om jag lånar riktigt flitigt kanske de börjar hålla öppet längre?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar