Regler, ett brott

Jag har ännu inte läst ut min färöiska februaribok Regler, ett brott av Tóroddur Poulsen. Det är för att den är konstig och svår att hänga med i. Och för att det inte finns nån handling. Tur att det finns en baksidetext som berättar sammanhanget för mig: 

"Två olika slags prosatexter avlöser varandra. I vissa avsnitt - utformade som lagtexter med paragraftecken framför - är huvudpersonen en poet som arbetar i en kiosk på kajen i Tórshavn. Han antecknar medan han expedierar, och kommenterar det politiska läget på Färöarna, icke minst dess puristiska språkvård. Han nedtecknar fragment av kundernas samtal och leverar till och från spontana repliker fritt ur hjärtat.

Den andra typen av prosa är dagboksliknande anteckningar som förs av en färöisk bildkonstnär som nog bor i Sverige. Hans drastiska prosa avbryts då och då av dikter som formmässigt knyter av till Tóroddur Poulsens tidigare produktion."

Ok. 

Så här kan den första typen av prosatext låta: 
"Av nya tänder bygger vi en gammal kyrka. Det räcker inte med att vara törstig. Med gammalt tvivel betraktar vi det nya. Det räcker med att sluta."

(Säg till om du fattar nåt.)

Så här kan den andra typen låta:
"Kväll
Jag gör allt för att dölja att det här, som sitter här, är jag själv, och inte den jag drömmer om att vara, när jag får nog av den, som jag vill dölja. Men det är inte lätt. Jag är lättretad, och det avslöjar mig. Att folk inte kan diska efter sig."

Den andra typen är lättare att hänga med i, och ibland ganska rolig. Ibland kommer en vacker mening som,  "Är inte så bra på att gäspa som den som vaknar i fel rum, som inte vill kännas vid en, för att det man sa igår inte hör hemma någonstans." Ja den andra typen av prosatext är hyfsat lättsmält. Men den första! Jag vet ingenting om den puristiska färöiska språkvården eller Färöarnas politiska läge! Det är svårt att hänga med! Jag undrar som vanligt hur det hade varit att läsa den här boken om man var från Färöarna och läste den på färöiska. Säkert bättre! Kanske riktigt bra?