tisdag 15 november 2011

Läser "Den gyllene paviljongens tempel"

Varför är all japansk litteratur så mörk och psykisk? Alla dessa tillbakahållna känslor och svarta tankar. Desperation, död och vansinnet som bara väntar bakom husknuten.

Jag är visserligen inte förvånad när det ligger i kulturen att man inte ska visa känslor och inte göra bort sig. Det är klart att det skapar en massa issues och problem för folk. Problem som litteraturen måste behandla. Såklart. 

Lite jobbigt att läsa om det bara. Men är man japannörd så är man. Jag vill förstå.

2 kommentarer:

Emma sa...

Tack för att du uppmärksammade mig på boken och författaren :) Har inte hört talas om Mishima tidigare men blev väldigt nyfiken nu, kommer att läsa den här

Emma sa...

Jag är glad att du kunde se det här inlägget som ett tips!! =D Men den är bra och intressant, boken.

besöksräknare