Nordiska utmaningen

På novembers tema Finland läser jag just nu Arto Paasilinnas Kollektivt självmord. 

När jag började läsa förvånades jag över hur ofräsch den kändes och kollade... innehållsförteckningen, tänkte jag skriva... Vad heter det? Informationen? Kommentarerna? Neeej... Där det står bokens originaltitel och utgivningsår och tryckår och sånt där?

Hjälp! Vad heter det!? Finns det något ord?

I alla fall så såg jag att boken var skriven 1990. Det känns mycket längesen. Ingen använder mobiltelefon, ingen använder internet, alla betalar kontant och det skickas mängder med fysiska brev. Kvinnosynen är stapplande och förutsägbarheten är passande nog c.a. 90 %.

Och så tycker jag inte att den är så rolig som jag hade fått intrycket av. Jag har inte skrattat en enda gång. Jag väntar mest på att berättelsen ska komma igång (har läst halva). Den är också mycket FINSKARE än jag trodde! Gubbig på nåt vis (hej hej fördomarna).

Jag skulle inte säga att den är dålig, den är helt enkelt bara ganska ointressant.

Läser "Den gyllene paviljongens tempel"

Varför är all japansk litteratur så mörk och psykisk? Alla dessa tillbakahållna känslor och svarta tankar. Desperation, död och vansinnet som bara väntar bakom husknuten.

Jag är visserligen inte förvånad när det ligger i kulturen att man inte ska visa känslor och inte göra bort sig. Det är klart att det skapar en massa issues och problem för folk. Problem som litteraturen måste behandla. Såklart. 

Lite jobbigt att läsa om det bara. Men är man japannörd så är man. Jag vill förstå.

Tematrio: Serier

Lyrans tematrio denna vecka är tecknade serier. Man tror kanske lätt att det bara finns Kalle Anka och Fantomen och Katten Gustaf i serievärlden, men det finns så mycket mer! 

Mina favoriter är:

1. Den norska serietecknaren Jason som har skrivit/ritat album som Vänta lite..., Du går fel väg och Järnvagnen. Vänta lite... är ett av mina favoritseriealbum nånsin. Stillsamt, melankoliskt, inte mycket text men djupt och vackert.

2. Nina Hemingsson. Behövs det en förklaring? Ok: för de fulsnygga bilderna, för feminismen, för intelligensen, för humorn och för ilskan som känns som min egen.

3. Tintin!! Spännande äventyr och barndomsminnen. Hade en period på gymnasiet då jag försökte samla på mig alla album på loppisar och antikvariat. Jag längtar tills jag har ett större boende så jag kan ha alla mina kära böcker och seriealbum hos mig...