Malte Perssons Underjorden

Jag har varit på biblioteket där jag lånade följande böcker:

Jag började läsa Malte Perssons diktsamling Underjorden på bussen hem och kunde inte hindra ett stort leende. Här hemma har jag bokstavligen hoppat runt och skrattat och snurrat runt av glädje över dessa fantastiska sonetter! Vilket underbart versmått sonetten är! Här är den inledande sången:

Jag ser duvan fly upp genom luftdraget

och flaxa i panik strax över pappan,

stelt böjd över barnvagnen i rulltrappan

men värmd av färgerna för fotbollslaget:

och över ansiktsuttryck av det slaget

som utstrålar ett svar på alla frågor,

och dem som hopskrynklats av tryckvågor

från yttervärlden mot det egna jaget:

och över mig och mitt jag som betongen

grått drar med sig nedåt mot perrongen -

ett jag som duckar, blickar, tänker jagat

att något ändå flyger genom sången,

trots att själens rullband upp mot utgången

stått länge felanmält men inte lagat.

Dikterna handlar om Stockholms tunnelbana. Jag som vistas där någorlunda ofta känner mig tacksam över att någon skrivit så här vackra dikter om allt som händer där. Om grafittin, främlingarna, avstånden, trängseln, rulltrapporna, spärrarna, signalerna, betongen och berget. Jag vill krama Malte Persson för att han gör stressvardagen så otroligt vacker och gåtfull. Och vilket versmått sonetten är! Oväntat, krumbuktigt, obegripligt intellektuellt och lekfullt. Inte förrän på sista raden går allt ihop, den är det sista kugghjulet som får allt i smidig rullning och plötsligt ser man klart den större helheten. Jag blir så glad av detta att jag inte vet var jag ska ta vägen. Det här är balsam för språksjälen. 
Nu måste jag läsa vidare!

Regn

Är lite förkyld och vädret är regnigt och jag har glömt att ta med mig mitt skolarbete, så jag sitter bara inne och läser. Lyckan är fullständig! Har läst ut Vad jag pratar om när jag pratar om löpning av Murakami. Trevlig och mer personlig än jag förväntade mig. Nu ska jag fortsätta på Sherlock Holmes-berättelsen The Sign of The Four. 
Vad ska jag ta sen, tro?

Sommar

Det börjar bli lite mer ordning på mitt läsande i år. Nu när terminen är slut finns det äntligen tid att ta igen förlorad läsning. Jag har läst första delen i Hungerspelen, som var spännande, men lite väl lättsmält för min smak. Den var mer ungdomsbok än jag trodde och lite för kort. Tycker att Collins hade kunnat utveckla handlingen lite mer. Fast visst vill jag läsa de andra två delarna också. Men jag hade helst velat känna att jag bara måste få läsa dem nu nu NU!

Jag läste också Främlingar av Taichi Yamada. På framsidan stod det "japansk skräck", så först var jag lite rädd för att läsa den. Men om det var skräck så är Murakami också skräck. Den var inte läskig. Den var bra och lite lagom mystisk.

Onåd

Jag läste Onåd av J.M Coetzee. Ännu en bok som jag har varit medveten om, men aldrig egentligen varit sugen på att läsa. Tills en dag då jag plötsligt fick nåt slags craving efter just den boken när jag såg den på biblioteket. Och som vanligt har min bokinstinkt inte svikit mig. Den var underbar!

Den handlar om en man i 50-årsåldern som arbetar som professor på universitetet i Johannesburg. Han inleder en affär med en ung student, mer tar sig lite väl stora friheter och blir anmäld för sexuella trakasserier och uppsagd från universitetet. Han beger sig ut på landsbygden för att hälsa på sin vuxna dotter som bor på en gård där hon tar hand om övergivna hundar och odlar grönsaker. Deras världar är långt ifrån varandra och de flyter ännu längre isär efter ett inbrott då dottern blir våldtagen och pappan misshandlad. 

Språket är stillsamt men ändå intensivt genom hela boken. Mannen som blir uppsagd har hela sitt liv varit en kvinnotjusare; han har varit beroende av kvinnor, de har berikat honom, men han vet inte riktigt hur eller varför. Nu är han plötsligt 50 år och inte lika attraktiv längre. Och plötsligt är han hos sin dotter som han inte tycker sig ha kunnat ta hand om väl nog under hennes uppväxt och han kan inte komma nära henne nu heller, fast han försöker. Det som gör boken så bra är att mannen över huvud taget har dålig kontakt med sina känslor och behov, men att man anar dem framskymtandes mellan raderna ju längre man läser, på ett mycket subtilt och vackert sätt.

11 frågor

Jag har blivit utmanad! Jag vet inte hur jag ska kunna göra allt som man ska, men jag får väl försöka.

Utmanaren är Stjärtmesen på Ofbooksandbirds, utmaningen har temat 11 och reglerna lyder:

I. Har du blivit utmanad så ska du svara på de 11 frågor din utmanare gett dig och posta på din blogg.
II. Välj sedan 11 nya att utmana och länka i ditt inlägg.
III. Hitta på 11 nya frågor till dem. 

Ok, stjärtmesen, här är mina svar på dina fina och bra frågor:

1. Vilken är den vackraste boktiteln du vet? 

Hundra år av ensamhet.

2. Vad får dig att bli knäsvag?

Oväntade kyssar och smek.

3. När är du som lyckligast?

I skogen.

4. Hur ser din handstil ut?

5. Var finns den bästa utsikten.

Den bästa utsikten är på mitt berg. Det är inte ett berg och det är inte mitt, men det är dit jag går när jag vill få lite perspektiv, och man ser långt! Man ser hela stan och förorter, så det är en bra utsikt. Från mig går man runt knuten, uppför trappan, snett uppför slänten rakt fram, följer stigen, ut på cykelbanan, över bron, uppför grusvägen och så vänder man sig inte om förrän man är på toppen, så att man tappar andan när man väl gör det. 

6. Har du några dolda talanger? Om ja, vad/vilka? 

Det är klart att jag har! Talanger har vi alla, och de är ju dolda tills man bestämmer sig för att visa dem. Jag är ganska bra på det här, till exempel:

 7. Vad är det bästa med livet?

Oförutsägbarheten. Att lära sig. Att utvecklas, komma framåt. Bli klokare, äldre. Nya erfarenheter.

8. Vilket är ditt favoritskiljetecken?

Få se nu, vad är ett skiljetecken? Typ, komma och punkt? I så fall säger jag... Å nej, jag vet inte vad det heter. Streck? Sånt här streck som finns mitt i en mening för att liksom infoga en liten tanke eller motsägelse eller nåt åt det hållet. Jag kommer inte på några exempel, eftersom jag inte riktigt vet hur det ska användas. Men jag gillar det!

9. Hur smakar den godaste glassen?

Nam nam nam!

10. Favoritljud?

Min pojkväns röst.

Det finns många ljud som jag skulle vilja skriva upp, men jag märker att det egentligen inte bara är ljuden som jag tycker om. Jag skulle kunna skriva vågskvalp, men det hör ihop med att känna solen värma på kroppen, vågskvalp en mulen och kall dag känns inte lika härligt. Samma sak med fågelsång och vindens sus i trädkronorna. De skulle inte ge mig samma lyckokänsla om inte solen sken och värmde mig. 

Min pojkväns röst däremot. Den är fin varje dag. Och vad han än säger.

11. Vad ska du göra i sommar?

Jag ska läsa böcker, ta kort på blommor, gå på bröllop, resa bort, träna och träffa vänner. Jag ska inte jobba! Jag ska ha lov! Jag kanske till och med kommer att uppdatera bloggen då och då!?

Känner mig sjukt snygg

Mina nya tröjor från Out of Print Clothing!! De var bättre än jag förväntade mig och kom mycket snabbare än jag trodde. För internationell frakt stod det att det brukade ta 15-20 dagar. Det tog sex.

Norsk bok!

Plötsligt har jag läst en norsk bok för den nordiska utmaningen i mars!

Jag läste den visserligen i april, men det gör inget. Det är Doppler av Erlend Loe. Den tredje boken av honom som jag läser tror jag, och lätt den bästa! Jag hade egentligen tänkt läsa Stilla dagar i Mixing Part av samma författare som marsbok, men det var den här som fanns inne på bibblan och jag är inte ledsen för det.

Doppler handlar om Andreas Doppler som efter en cykelolycka (och sin fars död) inser vilket intetsägande liv han lever och hur mycket han avskyr andra människor. Han bestämmer sig för att flytta ut i skogen. Han lämnar sin fru och sina två barn och vill bara vara ensam i sitt tält. Han blir vän med en älg och idkar byteshandel och stöld för att klara livhanken. Snart börjar dock omvärlden tränga sig in i hans lilla bubbla och han måste börja förhålla sig till både det ena och det andra. 

Doppler är en väldigt rolig bok. Och smart! Jag tror att de flesta känner som Doppler nån gång ibland, att samhället är ohållbart, att andra människor är ytliga och att man har för många val att göra och för många tankar som surrar i huvudet oavbrutet. Läs den!

Svenskt vs nordiskt

Så här långt på året har jag konstigt nog bara läst svenska böcker (förutom den färöiska Regler, ett brott som jag läste som januaribok i den nordiska utmaningen, som jag för övrigt fortfarande är med i, men ligger två månader efter i just nu). Det bara blev så. Bäst har jag tyckt om Theodor Kallifatides Det sista ljuset, som är en väldigt varm och mänsklig berättelse om sorg, nationalitet, familjer och kärlek. Jag hade inte läst något av honom förut. Jag är glad att jag har det nu.

Och så Godnatt, jord förstås. Bra!

Jag vill verkligen ta igen nordenutmaningen! Danmark och Norge känns inte alls lika svåra som Färöarna, så jag har egentligen inget problem med att hitta lämnpliga böcker. På Danmark vill jag läsa Jesper Juul och på Norge vill jag läsa Stilla dagar i Mixing Part av Erlend Loe. Lätt som en plätt. Det är bara det att tiden prioriteras till annat än läsning just nu. Men jag vägrar ha dåligt samvete! Var sak har sin tid.

Hoppas att ni läser böcker som berör er!

Grattis, kvinna!

Nu har jag till slut läst ut Godnatt, jord som jag verkligen tyckte om. Naturromantik, svensk inbundenhet och svårmodet på landsbygden brukar fall i god jord hos mig. 

Farligt nära en ordvits där.

Nu firar jag internationella kvinnodagen med att läsa Kerstin Thorvalls Ensam dam reser ensam. Den handlar om hur det var förr i tiden, det vill säga på 50- och 60-talet och hur det kunde vara att vara mamma, kvinna, ensamstående eller hustru då. Det kunde tydligen enligt boken vara ganska så dåligt.

Jag gick på högstadiet när jag upptäckte feminismen och började förstå att det fanns klara ojämlikheter mellan könen. Jag läste tidskriften Darling och sög i mig vartenda ord. Darling var smart, cool, rolig, trendig och självständig och en av mina bästa kompisar under den tiden. Darling var feminist och skämdes inte för något. Feminismen kom som en förlösare för mig. Plötsligt fanns det en förklaring till den där skammen och rädslan som jag hade inut utan att ha tänkt på det riktigt. En skam som hade smugit sig på ända sedan början av puberteten, utan att man förstod varifrån den kom eller vad den egentligen var. Kroppen som plötsligt ville vara en annan person än barnet som var inuti den. Kroppen som andra reagerade på. Eller inte reagerade på... Skammen över båda alternativen. 

Nu är jag vuxen och har lärt mig att manövrera den här kvinnokroppen, leka med den, påverka med den, uttrycka mig med den. Jag har lärt mig att använda den till min fördel och att ganska bra kontrollera den. Jag vet dess styrkor och begränsningar. Jag vet hur andra vill se den och känna den och rättar mig därefter. Jag har blivit kvinna, så grattis till mig!

Citat

I fläktar av oändlig melankoli drev tövinden över deras pannor och händer. I de våta snåren snyftade det av februaridagens gråt.

- ur Godnatt, jord av Ivar-Lo Johansson