Lost and found

Jag hade en period i min tidiga ungdom när jag läste poesi och skrev dikter. Mest kärleksdikter. Ok, bara. 

Nu för tiden läser jag inte mycket poesi alls. Det är väldigt sällan. Jag tycker det känns svårt att ta till sig. Jag tycker det är svårt med dikter som inte rimmar, jag är inte van. 

Men så läste jag Malte Perssons sonettsamling Underjorden och blev alldeles betagen! Den är på vers och förmodligen ganska lättillgänglig, vilket passar mig bra just nu. Ända sedan jag läste den har alltmer poesi dykt upp i mitt liv. Bland mina fina Vingåker-fynd fanns två diktsamlingar och när jag var på biblioteket här i stan hade de gallrat ut en massa poesi. Jag köpte två böcker av Verner Aspenström, en bok med japanska och svenska haiku och en med Dan Anderssons samlade dikter för 10 kr styck. Snart ska det nog bli folk av mig också.

Hittade en skatt i Vingåker

Jag har släktingar i Vingåker - en gudsförgäten håla helt utan mål och mening. (Förlåt om jag trampar nån på tårna, men det är sanningen.) Helt nyligen var jag på besök hos mina kära släktingar där och insåg, ungefär halvvägs in mitt besök, att min medhavda bok inte skulle räcka till tågresan hem.

Den ena släktingen med familj hade förvisat alla sina böcker upp på vinden i något slags försök att skapa ett modern och stilrent hem (Hem utan böcker!? Stil utan böcker!?). Släkting nummer två hade ett mycket magert utbud i bokhyllan varav ungefär hälften var biografier och självhjälpsböcker och hälften var böcker på finska. Oron började gnaga i mitt inre.

Vingåker visade sig (föga förvånande) sakna en bokhandel.

Jag besökte en second hand-butik. Deras utbud av böcker låg huller om buller i en (två?) kartonger precis innanför dörren. På en skylt stod det "gratis böcker" och ett svagt hopp tändes i mig. Tyvärr förstod jag snabbt varför de skänktes bort. Alla var kioskromaner från innan 1980. På den andra second hand-butiken var kvaliteten något högre, men utbudet snålt, och jag är kräsen gällande vad jag läser. På second hand-butik nummer tre fanns det massor med böcker, fick jag berättat för mig, och vissa kostade bara fem kronor! Tyvärr hade de bara öppet mellan 10 och 13 på lördagar och jag var inte där en lördag.

Jag stod en stund och stirrade med misstro i blicken på pockethyllan på ICA. Bara deckare och skit. Jag lovade mig själv att om jag inte hittade nån bok så skulle jag köpa dataspelstidningen Level i stället.

Second hand-butik nummer fyra öppnade inte förrän klockan 11.00, så medan jag väntade tittade jag in på biblioteket, som otroligt nog var öppet. Alldeles innanför dörren stod en vagn med utgallrade böcker som var gratis. Utan några större förhoppningar ställde jag mig och tittade. Jag noterade att alla böcker såg nya och fräscha ut. Sen såg jag den här boken:

Jag tycker om att läsa japanskt eftersom landet fascinerar mig, så jag blev väldigt glad av att hitta boken som verkade helt oöppnad och ny.

Sen såg jag den här, som är en modern medeltida djurbok i en fantastiskt fin bindning:

Krokodil

 Och den här som jag har läst fint om hos Stänk och flikar:

Och den här av en kinesisk poet:

Och sen denna seriebok:

Och denna:

Alla var helt nya och oöppnade. Biblioteket hade inte ens satt streckkoder på dem, de var orörda. Jag vet inte hur många gånger jag tittade på skylten där det stod "Varsågod. Gratis." för att vara säker på att allt inte bara var en önskedröm. Men nej, det fanns till och med en pil som pekade från skylten mot böckerna. Åh, jag kunde ha tagit ännu fler, men jag tänkte att Vingåkerborna säkert behövede böckerna mer än jag. Det enda jag inte förstår är varför biblioteket skänkte bort så fantastiskt fina böcker! Jag tänkte gå in och fråga, men jag gjorde det inte. Om du råkar befinna dig i Vingåker inom den närmaste framtiden så gå in på bilbioteket och kika om det finns något för dig där!

Jag gick aldrig till second hand-butik nummer fyra.

Malte Perssons Underjorden

Jag har varit på biblioteket där jag lånade följande böcker:

Jag började läsa Malte Perssons diktsamling Underjorden på bussen hem och kunde inte hindra ett stort leende. Här hemma har jag bokstavligen hoppat runt och skrattat och snurrat runt av glädje över dessa fantastiska sonetter! Vilket underbart versmått sonetten är! Här är den inledande sången:

Jag ser duvan fly upp genom luftdraget

och flaxa i panik strax över pappan,

stelt böjd över barnvagnen i rulltrappan

men värmd av färgerna för fotbollslaget:

och över ansiktsuttryck av det slaget

som utstrålar ett svar på alla frågor,

och dem som hopskrynklats av tryckvågor

från yttervärlden mot det egna jaget:

och över mig och mitt jag som betongen

grått drar med sig nedåt mot perrongen -

ett jag som duckar, blickar, tänker jagat

att något ändå flyger genom sången,

trots att själens rullband upp mot utgången

stått länge felanmält men inte lagat.

Dikterna handlar om Stockholms tunnelbana. Jag som vistas där någorlunda ofta känner mig tacksam över att någon skrivit så här vackra dikter om allt som händer där. Om grafittin, främlingarna, avstånden, trängseln, rulltrapporna, spärrarna, signalerna, betongen och berget. Jag vill krama Malte Persson för att han gör stressvardagen så otroligt vacker och gåtfull. Och vilket versmått sonetten är! Oväntat, krumbuktigt, obegripligt intellektuellt och lekfullt. Inte förrän på sista raden går allt ihop, den är det sista kugghjulet som får allt i smidig rullning och plötsligt ser man klart den större helheten. Jag blir så glad av detta att jag inte vet var jag ska ta vägen. Det här är balsam för språksjälen. 
Nu måste jag läsa vidare!

Regn

Är lite förkyld och vädret är regnigt och jag har glömt att ta med mig mitt skolarbete, så jag sitter bara inne och läser. Lyckan är fullständig! Har läst ut Vad jag pratar om när jag pratar om löpning av Murakami. Trevlig och mer personlig än jag förväntade mig. Nu ska jag fortsätta på Sherlock Holmes-berättelsen The Sign of The Four. 
Vad ska jag ta sen, tro?

Sommar

Det börjar bli lite mer ordning på mitt läsande i år. Nu när terminen är slut finns det äntligen tid att ta igen förlorad läsning. Jag har läst första delen i Hungerspelen, som var spännande, men lite väl lättsmält för min smak. Den var mer ungdomsbok än jag trodde och lite för kort. Tycker att Collins hade kunnat utveckla handlingen lite mer. Fast visst vill jag läsa de andra två delarna också. Men jag hade helst velat känna att jag bara måste få läsa dem nu nu NU!

Jag läste också Främlingar av Taichi Yamada. På framsidan stod det "japansk skräck", så först var jag lite rädd för att läsa den. Men om det var skräck så är Murakami också skräck. Den var inte läskig. Den var bra och lite lagom mystisk.

Onåd

Jag läste Onåd av J.M Coetzee. Ännu en bok som jag har varit medveten om, men aldrig egentligen varit sugen på att läsa. Tills en dag då jag plötsligt fick nåt slags craving efter just den boken när jag såg den på biblioteket. Och som vanligt har min bokinstinkt inte svikit mig. Den var underbar!

Den handlar om en man i 50-årsåldern som arbetar som professor på universitetet i Johannesburg. Han inleder en affär med en ung student, mer tar sig lite väl stora friheter och blir anmäld för sexuella trakasserier och uppsagd från universitetet. Han beger sig ut på landsbygden för att hälsa på sin vuxna dotter som bor på en gård där hon tar hand om övergivna hundar och odlar grönsaker. Deras världar är långt ifrån varandra och de flyter ännu längre isär efter ett inbrott då dottern blir våldtagen och pappan misshandlad. 

Språket är stillsamt men ändå intensivt genom hela boken. Mannen som blir uppsagd har hela sitt liv varit en kvinnotjusare; han har varit beroende av kvinnor, de har berikat honom, men han vet inte riktigt hur eller varför. Nu är han plötsligt 50 år och inte lika attraktiv längre. Och plötsligt är han hos sin dotter som han inte tycker sig ha kunnat ta hand om väl nog under hennes uppväxt och han kan inte komma nära henne nu heller, fast han försöker. Det som gör boken så bra är att mannen över huvud taget har dålig kontakt med sina känslor och behov, men att man anar dem framskymtandes mellan raderna ju längre man läser, på ett mycket subtilt och vackert sätt.

11 frågor

Jag har blivit utmanad! Jag vet inte hur jag ska kunna göra allt som man ska, men jag får väl försöka.

Utmanaren är Stjärtmesen på Ofbooksandbirds, utmaningen har temat 11 och reglerna lyder:

I. Har du blivit utmanad så ska du svara på de 11 frågor din utmanare gett dig och posta på din blogg.
II. Välj sedan 11 nya att utmana och länka i ditt inlägg.
III. Hitta på 11 nya frågor till dem. 

Ok, stjärtmesen, här är mina svar på dina fina och bra frågor:

1. Vilken är den vackraste boktiteln du vet? 

Hundra år av ensamhet.

2. Vad får dig att bli knäsvag?

Oväntade kyssar och smek.

3. När är du som lyckligast?

I skogen.

4. Hur ser din handstil ut?

5. Var finns den bästa utsikten.

Den bästa utsikten är på mitt berg. Det är inte ett berg och det är inte mitt, men det är dit jag går när jag vill få lite perspektiv, och man ser långt! Man ser hela stan och förorter, så det är en bra utsikt. Från mig går man runt knuten, uppför trappan, snett uppför slänten rakt fram, följer stigen, ut på cykelbanan, över bron, uppför grusvägen och så vänder man sig inte om förrän man är på toppen, så att man tappar andan när man väl gör det. 

6. Har du några dolda talanger? Om ja, vad/vilka? 

Det är klart att jag har! Talanger har vi alla, och de är ju dolda tills man bestämmer sig för att visa dem. Jag är ganska bra på det här, till exempel:

 7. Vad är det bästa med livet?

Oförutsägbarheten. Att lära sig. Att utvecklas, komma framåt. Bli klokare, äldre. Nya erfarenheter.

8. Vilket är ditt favoritskiljetecken?

Få se nu, vad är ett skiljetecken? Typ, komma och punkt? I så fall säger jag... Å nej, jag vet inte vad det heter. Streck? Sånt här streck som finns mitt i en mening för att liksom infoga en liten tanke eller motsägelse eller nåt åt det hållet. Jag kommer inte på några exempel, eftersom jag inte riktigt vet hur det ska användas. Men jag gillar det!

9. Hur smakar den godaste glassen?

Nam nam nam!

10. Favoritljud?

Min pojkväns röst.

Det finns många ljud som jag skulle vilja skriva upp, men jag märker att det egentligen inte bara är ljuden som jag tycker om. Jag skulle kunna skriva vågskvalp, men det hör ihop med att känna solen värma på kroppen, vågskvalp en mulen och kall dag känns inte lika härligt. Samma sak med fågelsång och vindens sus i trädkronorna. De skulle inte ge mig samma lyckokänsla om inte solen sken och värmde mig. 

Min pojkväns röst däremot. Den är fin varje dag. Och vad han än säger.

11. Vad ska du göra i sommar?

Jag ska läsa böcker, ta kort på blommor, gå på bröllop, resa bort, träna och träffa vänner. Jag ska inte jobba! Jag ska ha lov! Jag kanske till och med kommer att uppdatera bloggen då och då!?

Känner mig sjukt snygg

Mina nya tröjor från Out of Print Clothing!! De var bättre än jag förväntade mig och kom mycket snabbare än jag trodde. För internationell frakt stod det att det brukade ta 15-20 dagar. Det tog sex.

Norsk bok!

Plötsligt har jag läst en norsk bok för den nordiska utmaningen i mars!

Jag läste den visserligen i april, men det gör inget. Det är Doppler av Erlend Loe. Den tredje boken av honom som jag läser tror jag, och lätt den bästa! Jag hade egentligen tänkt läsa Stilla dagar i Mixing Part av samma författare som marsbok, men det var den här som fanns inne på bibblan och jag är inte ledsen för det.

Doppler handlar om Andreas Doppler som efter en cykelolycka (och sin fars död) inser vilket intetsägande liv han lever och hur mycket han avskyr andra människor. Han bestämmer sig för att flytta ut i skogen. Han lämnar sin fru och sina två barn och vill bara vara ensam i sitt tält. Han blir vän med en älg och idkar byteshandel och stöld för att klara livhanken. Snart börjar dock omvärlden tränga sig in i hans lilla bubbla och han måste börja förhålla sig till både det ena och det andra. 

Doppler är en väldigt rolig bok. Och smart! Jag tror att de flesta känner som Doppler nån gång ibland, att samhället är ohållbart, att andra människor är ytliga och att man har för många val att göra och för många tankar som surrar i huvudet oavbrutet. Läs den!

Svenskt vs nordiskt

Så här långt på året har jag konstigt nog bara läst svenska böcker (förutom den färöiska Regler, ett brott som jag läste som januaribok i den nordiska utmaningen, som jag för övrigt fortfarande är med i, men ligger två månader efter i just nu). Det bara blev så. Bäst har jag tyckt om Theodor Kallifatides Det sista ljuset, som är en väldigt varm och mänsklig berättelse om sorg, nationalitet, familjer och kärlek. Jag hade inte läst något av honom förut. Jag är glad att jag har det nu.

Och så Godnatt, jord förstås. Bra!

Jag vill verkligen ta igen nordenutmaningen! Danmark och Norge känns inte alls lika svåra som Färöarna, så jag har egentligen inget problem med att hitta lämnpliga böcker. På Danmark vill jag läsa Jesper Juul och på Norge vill jag läsa Stilla dagar i Mixing Part av Erlend Loe. Lätt som en plätt. Det är bara det att tiden prioriteras till annat än läsning just nu. Men jag vägrar ha dåligt samvete! Var sak har sin tid.

Hoppas att ni läser böcker som berör er!