Grattis, kvinna!

Nu har jag till slut läst ut Godnatt, jord som jag verkligen tyckte om. Naturromantik, svensk inbundenhet och svårmodet på landsbygden brukar fall i god jord hos mig. 

Farligt nära en ordvits där.

Nu firar jag internationella kvinnodagen med att läsa Kerstin Thorvalls Ensam dam reser ensam. Den handlar om hur det var förr i tiden, det vill säga på 50- och 60-talet och hur det kunde vara att vara mamma, kvinna, ensamstående eller hustru då. Det kunde tydligen enligt boken vara ganska så dåligt.

Jag gick på högstadiet när jag upptäckte feminismen och började förstå att det fanns klara ojämlikheter mellan könen. Jag läste tidskriften Darling och sög i mig vartenda ord. Darling var smart, cool, rolig, trendig och självständig och en av mina bästa kompisar under den tiden. Darling var feminist och skämdes inte för något. Feminismen kom som en förlösare för mig. Plötsligt fanns det en förklaring till den där skammen och rädslan som jag hade inut utan att ha tänkt på det riktigt. En skam som hade smugit sig på ända sedan början av puberteten, utan att man förstod varifrån den kom eller vad den egentligen var. Kroppen som plötsligt ville vara en annan person än barnet som var inuti den. Kroppen som andra reagerade på. Eller inte reagerade på... Skammen över båda alternativen. 

Nu är jag vuxen och har lärt mig att manövrera den här kvinnokroppen, leka med den, påverka med den, uttrycka mig med den. Jag har lärt mig att använda den till min fördel och att ganska bra kontrollera den. Jag vet dess styrkor och begränsningar. Jag vet hur andra vill se den och känna den och rättar mig därefter. Jag har blivit kvinna, så grattis till mig!

Citat

I fläktar av oändlig melankoli drev tövinden över deras pannor och händer. I de våta snåren snyftade det av februaridagens gråt.

- ur Godnatt, jord av Ivar-Lo Johansson

Regler, ett brott

Jag har ännu inte läst ut min färöiska februaribok Regler, ett brott av Tóroddur Poulsen. Det är för att den är konstig och svår att hänga med i. Och för att det inte finns nån handling. Tur att det finns en baksidetext som berättar sammanhanget för mig: 

"Två olika slags prosatexter avlöser varandra. I vissa avsnitt - utformade som lagtexter med paragraftecken framför - är huvudpersonen en poet som arbetar i en kiosk på kajen i Tórshavn. Han antecknar medan han expedierar, och kommenterar det politiska läget på Färöarna, icke minst dess puristiska språkvård. Han nedtecknar fragment av kundernas samtal och leverar till och från spontana repliker fritt ur hjärtat.

Den andra typen av prosa är dagboksliknande anteckningar som förs av en färöisk bildkonstnär som nog bor i Sverige. Hans drastiska prosa avbryts då och då av dikter som formmässigt knyter av till Tóroddur Poulsens tidigare produktion."

Ok. 

Så här kan den första typen av prosatext låta: 
"Av nya tänder bygger vi en gammal kyrka. Det räcker inte med att vara törstig. Med gammalt tvivel betraktar vi det nya. Det räcker med att sluta."

(Säg till om du fattar nåt.)

Så här kan den andra typen låta:
"Kväll
Jag gör allt för att dölja att det här, som sitter här, är jag själv, och inte den jag drömmer om att vara, när jag får nog av den, som jag vill dölja. Men det är inte lätt. Jag är lättretad, och det avslöjar mig. Att folk inte kan diska efter sig."

Den andra typen är lättare att hänga med i, och ibland ganska rolig. Ibland kommer en vacker mening som,  "Är inte så bra på att gäspa som den som vaknar i fel rum, som inte vill kännas vid en, för att det man sa igår inte hör hemma någonstans." Ja den andra typen av prosatext är hyfsat lättsmält. Men den första! Jag vet ingenting om den puristiska färöiska språkvården eller Färöarnas politiska läge! Det är svårt att hänga med! Jag undrar som vanligt hur det hade varit att läsa den här boken om man var från Färöarna och läste den på färöiska. Säkert bättre! Kanske riktigt bra?

Min förbisedda tävling - här är svaren!

Jag förstår att ingen ville gissa mina julklappsböcker när det inte fanns något pris förutom äran. Men här är svaren!

Jag har läst ut Solsken hela dagen (Assarserier). Den var rolig. Jag hade inte läst så mycket Assar innan, bara enstaka strippar i tidningen, men jag gillar lantligheten och bisterheten och den svarta humorn.

Jag har läst litegrann här och där i Nils Ferlins dikter, jag har svårt för att läsa många dikter på en gång för de säger så mycket att man inte kan ta in för mycket samtidigt. 

Metro 2034 har jag inte börjat läsa än, men det ska bli spännande. Jag gillade Metro 2033 och hoppas att uppföljaren inte är sämre, vilket jag är lite lite rädd för. Kanske därför jag skjuter på läsningen lite lite...

Februari i förskott

Jag ligger efter med läsningen av januari månads utmaningsbok, var tvungen att ta paus i läsningen av Godnatt, jord för att över huvud taget komma igång och nu har jag dessutom insett att jag måste läsa en kursbok mitt i allting.

Men det hindrar mig inte från att börja fundera på vilken dansk bok jag ska välja i februari! Jag hoppas att det är ok med ickeprosa för jag är väldigt nyfiken på Jesper Juuls böcker om barn.

Tematrio: August m.fl.

Lyrans tematrio för denna vecka relaterar till August Strindbergs födelsedag den 22 januari. Men eftersom hon tror att deltagarantalet skulle sjunka kraftigt om hon bad oss lista tre av de Strindberg-böcker vi har läst, så låte hon oss lista tre av våra bästa svenska klassiker. Tur för mig eftersom jag inte har läst en enda bok av Strindberg (och inte känner nån lust heller eftersom jag tror att de är torra och tråkiga). Fantastiska svenska klassiker har jag däremot läst många. Hur ska jag kunna välja!?

Ok, här då:

1. Gösta Berlings saga av Selma Lagerlöf

2. Godnatt, jord av Ivar-Lo Johansson

3. Bröllopsbesvär av Stig Dagerman

Alla utspelar sig på Sveriges landsbygd och det är lite grovt och tystlåtet  och bistert, men samtidigt svartroligt, poetiskt och vackert. Naturen är väldigt närvarande och för mig är allt väldigt svenskt. De här böckerna får mig att längta hem.

Godnatt, jord och nordenutmaningen

Läser Godnatt, jord innan jag somnar. En bok som jag har tänkt var torr och tråkig, men som är underbar, som så ofta... Tänk att vårt svenska kulturarv har ett så poetiskt språk! Man kanske till och med skulle ge Utvandrar-serien en chans. Jag tror det var i samband med tvångsläsningen av en del i den serien i åttan på högstadiet som jag fick skräck för torra och tråkiga svenska klassiker. Men tänk om den är bra nu? Tänk om den är lika poetiskt vacker som Godnatt, jord? Man vet aldrig.

För övrigt har jag hittat en bok från Färöarna på mitt bibliotek: Regler - ett brott av Tóroddur Poulsen. Den verkar vara ganska annorlunda. Kanske lite som Skymningsinferno, vi får väl se. Spännande är det i alla fall! Jag gillar den nordiska utmaningen!

Januaribok!?

Vad ska man läsa från Färöarna i nordenutmaningen!?! Jag känner inte igen en enda författare därifrån! Det får väl bli första bästa som finns på bibblan. 

Läskigt...

Gissa julklappsböckerna!

Jag fick tre böcker i julklapp. Den som kan gissa vilka utifrån dessa fragment vinner!

Svaren kan komma vilken dag som helst så passa på att gissa hej vilt! Lycka till!

Årsberättelse 2011

2011 har varit ett bra läsår för mig. Med bloggandet har det gått lite upp och ner, men nu får ni ett långt första inlägg år 2012 som kompensation!

De bästa.

Topp 5 bland 2011 års utlästa böcker är:

1. Blindheten av José Saramago

 Boken hittade jag på Emmaus för en tia och det var första gången jag läste något av denne nobelpristagare, men säkert inte sista. Blindheten är en farsot som drabbar världen som pesten. Den ena människan efter den andra faller offer för den och ser bara vitt. Till en början ordnas platser på särskilda anstalter för de blinda, men med allt sämre omhändertagande allt eftersom antalet insjuknade blir allt större, tills de en dag inte får någon hjälp alls. 

Boken har så mycket! Var ska jag börja? Ok för det första: jordens undergång typ, ni vet zombies, apokalypsen, alla människor drabbas, samhällets sönderfall osv. Vilket jag gillar skarpt. Och så det här som nobelpriset prisar, nämligen Det Allmänmänskliga. Utsatthet, kärlek, maktspel, överlevnad, lojalitet. Hur vi är som människor och hur vi reagerar i olika situationer (är det inte konstigt att det kan vara så intressant?).

Sidorna är extremt tätt skrivna, men jag kunde knappt lägga boken ifrån mig när jag läste den. Så bra!

2. Kärlek i kolerans tid av Gabriel García Marques

Denna storslagna roman är något alldeles utöver det vanliga! En äkta kärleksroman! Kärlek som håller i sig i över 50 år utan att avta det minsta! Vi följer en man och en kvinna från det att de är 15-20 ungefär och förälskade, tills de är i 70-årsåldern och ser tillbaka på sina liv. Kvinnan dissar mannen redan när de är unga och gifter sig med stans mest eftertraktade karl, men mannen ger inte upp utan bestämmer sig för att vänta på henne hela livet om det skulle behövas. Hur realistisk boken är? Det är helt ovidkommande. Det här är García Marques och allt är möjligt.

3. Kamalas bok av Inger Edelfeldt

 

Efter ett tips från en kompis från min hemstad. Tack! 

Huvudpersonen i Kamalas bok är ungefär som jag när jag var lite yngre. Innan jag hade gått hos psykolog och fått ordning på vad som var känslor och vad som var tankar i mitt liv ungefär. Innan jag förstod att jag kunde påverka mitt liv på egen hand, så kändes det typ så här. Jag är så glad att Inger Edelfeldt har skrivit den här boken för jag tror det är många som känner eller har känt så. Att man nöjer sig med sitt liv så som det bara blev, men inuti känner ett tomrum, ett missnöje, ett vrål som man inte vet var det kommer ifrån och vad man ska göra av. Som man mest bara är rädd för och försöker pressa tillbaka.

4. En gåtfull vänskap av Yoko Ogawa

Den här boken är inte så storslagen och jag är lite förvånad att den kommer med på min topp 5-lista, men den var faktiskt en av mina bästa läsupplevelser 2011. Boken handlar om en gammal man, en matematiker, som har tappat minnet. Han minns bara 80 minuter åt gången. Den handlar också om hans nya hemhjälp, en medelålders kvinna, och hennes 10-åriga son som båda, trots att han har glömt dem inför varje nytt arbetspass, fattar tycke för mannen. 

Jag tycker om boken för att jag riktigt kunde känna lukten av gamla dammiga böcker och heltäckningsmattor hemma hos farbrorn när jag läste den. Den är stillsam och fin och jag tycker om att den handlar om relationen mellan en gammal människa och hans hemhjälp, förmodligen för att jag har jobbat mycket inom hemvården själv. 

5. Lolita av Vladimir Nabokov

Mycket svårt att välja femte boken, men Lolita vinner för att den var rolig, absurd och tragisk att läsa. 

I den ordningen.

Statistik.

• År 2011 läste jag 31 böcker. Färre än förra året, men några fler än åren innan jag började blogga. 31 böcker ger ett genomsnitt på 0,6 böcker i veckan.
• Jag har läst böcker från 13 olika länder: Sverige (8), Storbritannien (5), Japan (3), USA (3), Ryssland (3), Australien (2), Tyskland (1), Finland (1), Island (1), Frankrike (1), Chile (1), Colombia (1), Portugal (1)
• 12 böcker var skrivna av kvinnliga författare
• 19 böcker var skrivna av manliga författare.
• Jag läste böcker av 28 olika författare. Av dessa var 9 kvinnor och 19 män.

Det nya året.
Just nu är jag väldigt sugen på att läsa läsa läsa. Allt möjligt som jag inte har läst! Det finns så många fantastiska böcker! Jag skulle vilja läsa mer om invandrare, andra kulturer, bli upplyst om hur det är och lite mindre fördomsfull. Boken jag läser just nu är bra på det, Theodor Kallifatides Det sista ljuset. Jag lånade den på nyårsafton ur min svärmors bokhylla bara för att den utspelar sig en nyårsafton och den är mycket bra. Jag tycker om när böcker bara av ingen speciell anledning visar sig för mig och säger "mig har du aldrig sett, men här finns jag!" och så är de fantastiska. 

Jag önskar att jag kunde lova att skriva lite oftare, men det kan jag inte. Jag skriver när det faller sig så. 

Sån är jag. 

Till sist vill jag önska er alla ett gott nytt år!