Onåd

Jag läste Onåd av J.M Coetzee. Ännu en bok som jag har varit medveten om, men aldrig egentligen varit sugen på att läsa. Tills en dag då jag plötsligt fick nåt slags craving efter just den boken när jag såg den på biblioteket. Och som vanligt har min bokinstinkt inte svikit mig. Den var underbar!

Den handlar om en man i 50-årsåldern som arbetar som professor på universitetet i Johannesburg. Han inleder en affär med en ung student, mer tar sig lite väl stora friheter och blir anmäld för sexuella trakasserier och uppsagd från universitetet. Han beger sig ut på landsbygden för att hälsa på sin vuxna dotter som bor på en gård där hon tar hand om övergivna hundar och odlar grönsaker. Deras världar är långt ifrån varandra och de flyter ännu längre isär efter ett inbrott då dottern blir våldtagen och pappan misshandlad. 

Språket är stillsamt men ändå intensivt genom hela boken. Mannen som blir uppsagd har hela sitt liv varit en kvinnotjusare; han har varit beroende av kvinnor, de har berikat honom, men han vet inte riktigt hur eller varför. Nu är han plötsligt 50 år och inte lika attraktiv längre. Och plötsligt är han hos sin dotter som han inte tycker sig ha kunnat ta hand om väl nog under hennes uppväxt och han kan inte komma nära henne nu heller, fast han försöker. Det som gör boken så bra är att mannen över huvud taget har dålig kontakt med sina känslor och behov, men att man anar dem framskymtandes mellan raderna ju längre man läser, på ett mycket subtilt och vackert sätt.