Vårnatt
Vackra, vita vår
Du, som på stjärnlyst strimma
Tyst över vägarna går,
Laätt genom nattens dimma,
Du, som ger växt och grodd,
Du, som ger sol och grönska,
Skänker, blott du blir trodd,
Hjärtana allt vad de önska.
Strö nu med fulla fång
Dagg och doft på färden,
Gnistor, glömska och sång,
Allt som förnyar världen.
Men, o milda vår,
Minns, att du bärer förhoppning
Ock för det, som aldrig får
Mera tänka på knoppning.
Dröm, som i kamp blött slut,
Löften långsamt förbrunna
Trådar, som sakta nötts ut,
Hur fast de en gång varit spunna,
Strängar som oförmärkt brustit,
Men länge måst skälva,
Tankar, som stridit och värkt,
Tills de levt över sig själva.
Alla de vänta på dig,
Vänta till vila bli burna,
Längta från uttrådd stig
Att varda aska i urna.
Vackra vita vår,
Gjut din lycka kring staden,
Men där du strålande går,
Glöm ej de vissna bladen.
Du, som på stjärnlyst strimma
Tyst över vägarna går,
Laätt genom nattens dimma,
Du, som ger växt och grodd,
Du, som ger sol och grönska,
Skänker, blott du blir trodd,
Hjärtana allt vad de önska.
Strö nu med fulla fång
Dagg och doft på färden,
Gnistor, glömska och sång,
Allt som förnyar världen.
Men, o milda vår,
Minns, att du bärer förhoppning
Ock för det, som aldrig får
Mera tänka på knoppning.
Dröm, som i kamp blött slut,
Löften långsamt förbrunna
Trådar, som sakta nötts ut,
Hur fast de en gång varit spunna,
Strängar som oförmärkt brustit,
Men länge måst skälva,
Tankar, som stridit och värkt,
Tills de levt över sig själva.
Alla de vänta på dig,
Vänta till vila bli burna,
Längta från uttrådd stig
Att varda aska i urna.
Vackra vita vår,
Gjut din lycka kring staden,
Men där du strålande går,
Glöm ej de vissna bladen.
-Oskar Levertin