Jag läser Utvecklande ledarskap av Eva Rusz. Den handlar om att bli en bättre kursledare, men jag gillar den inte nåt vidare. Den är på en för låg nivå, jag har redan läst allt det där under min utbildning. Och det är väl bra i och för sig. Bra att jag har lärt mig saker.
Dessutom ger den inte så många handfasta tips på hur man gör för att vara en bra kursledare, utan bara tips som att det är bra med avslappning och positiva tankar. Och så är den lite för idrott- och tävlingsinriktad för min smak. Lite för mycket "så gör du för att lyckas".
Fast utan knepen.
Jag läser också sporadiskt novellsamlingen En okänd människas berättelse av Anton Tjechov. Just nu passar en novellsamling ypperligt. Man kan ta en novell innan man ska sova nån kväll när behovet av skönlitteratur blir för tryckande. Men sen är det ok att det tar lång tid tills man läser nästa gång, man behöver ju inte minnas och hålla reda på någon handling för att hänga med. Jag känner snarare att uppehållen gör så att jag uppskattar varje novell mer när jag läser dem. Det är fördelaktigt att bara ta en åt gången.
Jag gillar de flesta av novellerna, fast vissa känns lite som skrivövningar. (Om man får säga så om Tjechov...?) Jag tycker det är tråkigt när själva kärnan eller problemet i berättelsen är uppenbar. Jag menar, när man känner att han måste ha tänkt "Ok, nu skriver jag en novell om vad som händer när en människa är riktigt hungrig" och "Ok, nu skriver jag en novell om vad som kan hända när två personer möts som inte har sett varandra på väldigt länge och som båda har förändrats".
Men jag gillar detaljerna mycket. Personers utseende och karaktärsdrag skildras noga, det är uppfriskande för mig.
